Pers Aktieblogg

Dax att utvärdera ett inlägg sen 2015. Slog helt rätt. Idag skulle reporäntan enligt Riksbankens prognos varit 1,7% något. Vilket jag inte trodde var möjligt.

Istället är den på -0,5%. De fick dock de mer rätt om själva inflationen. Underligt läge.

Mer om räntan – Prognosen spricker för riksbanken?

Man glömmer lätt. Räntorna är extremt låga och jag tror det kommer gå ännu lägre. Samtidigt som Riksbanken vill få upp efterfrågan med lägre ränta, varnar man för bubblor. Folk sparar för mycket, så enkelt är det tror jag. Vi är inte överbelånade. Kommer inte hända att reporäntan går upp till 4% inom 5 år.

riksbanken reporänta 2015

Tänkte spara denna bild som ett trevligt bevis om 3-4 år när prognosen gått åt pipan för dem (prognosen är från riksbanken). Ungefär nu ska inflationen bottna enligt riksbanken. Så de har alltså tänkt att ha räntan som den är nu på -0,1% trots att inflationen är på 1-2% inom kort. Ah vi tar den grafen också:

Angående räntorna i inlägget med så har den faktiskt gått ner till 0,99% för superlånet mot 1,75% under 2015. Så det är bra, ska man idag belåna sin portfölj så är det via Avanza. Förr var det inte bästa räntan. Tog en titt här där man jämför lån utan säkerhet. Det är väldigt svårt att få till så bra ränta, även om man får lägsta möjliga. Och så ska det vara.

http://www.adlibris.com/se/bok/de-tio-samsta-ekonomiska-teorierna-fran-keynes-till-piketty-9789100149000  av Björn Wahlroos

Har haft ett mål sedan en tid tillbaka och det är att inte bara läsa böcker som stämmer överens med ens uppfattningar. Dvs Confirmation_bias. Såg denna bok och blev intresserad av Keynes-delen. Och mycket riktigt blev det en intressant läsning. I övrigt är det en hyllning till den fria marknaden, så det blev en del Confirmation bias där. Har läst på en del om nationalekonomi på senare tid, är rätt intressant faktiskt. Börsen styrs mycket av räntorna (just nu iaf), så varför inte läsa på.

Kortfattat, problemet med Keynes idé om att öka statens utgifter för att “kickstarta” ekonomin och inflationen är att “människor förstår vad som pågår försvinner stimulansåtgärdernas fördelar ut i tomma intet” sid 34. Eftersom att vi redan har varit igenom Keynes idéer mellan 1930 till 1970 så finns det en del forskning… Jag har dock en invädning, och det är att folk glömmer. Det händer på börsen också. Trix som slutat fungera glöms plötsligt bort av massan och börjar fungera igen (Ken Fisher skriver mycket om detta, se “Beat the crowd”).

En annan intressant sak i boken är diskussionen om negativ ränta. Har skrivit innan att sänkan räntan inte hjälper för att öka inflationen, vilket vi sett. Har dock inte tänkt på att man kan sänka styrräntan till låt säg minus 2 %. Björn Wahlroos menar att vi kan gå rejält långt ner i minusträsket, och att det kommer fungera. Ben Bernanke (fd fed-chef) har skrivit en del om detta, att det inte är möjligt / bra. Än mer intressant är Taylor rule, som används för att på ett enkelt sätt komma fram till var räntan ska ligga. Här är en modifierad Taylor rule graf av Bernanke, mer enligt de premisser som FED använder idag och än hur regeln konstruerades på 90-talet (utvecklingen går framåt får man anta?). Jepp, ni ser rätt räntan skulle varit under minus 4% och minst minus 1% fram till 2014… Tänk er att få betala runt 4% i ränta för att få lagra pengar riskfritt. Undra om det hade fungerat… Intressant är också att numera kan man säga att fed funds rate är korrekt satt och kan börja göra sitt jobb igen (återstår att se…).

Fann även kapitlet “jämlikhet är bra för tillväxten” intressant läsning. Hela boken hänvisar nämligen till vettig forskning, vilket inte tidningar brukar göra.

http://www.di.se/artiklar/2015/5/13/garantiprogram-for-banker-avslutat/

Kan va bra att ha de närmsta 30 åren. Folk tror ju fortfarande att staten räddade bankerna på 90-talet och gick minus på det hela.

Såg igår en post på Facebook om att bankerna borde betala tillbaka det de stulit under senaste finanskrisen. Som man kan läsa i artikeln ovan gick staten istället 6 miljarder plus på det hela.

Vice riksbankschef Martin Flodén tror nu att inflationen har bottnat. Såhär står det i DI: “Martin Flodén ser tecken på att inflationen bottnat, något som han tolkar att nuvarande penningpolitik fungerar.” och “…väntas inflationsmålet uppnås inom cirka ett år…”. April 2016 ska alltså inflationen vara uppe i 2%. Inte en chans säger jag. Överallt i världen har lägre räntor inte gett någon vidare effekt på inflationen. Iaf inte långvarig sådan. Varför skulle den göra det nu? Dessutom liknande scenario på 30-talet efter den bankkrisen. Varför skulle utfallet nu bli annorlunda…

FI och riksbanken verkar dessutom inte helt eniga: http://ekonomistas.se/2015/04/07/en-motsagelsefull-penningpolitik/. Nu kanske inte alla på FI har samma inställning men det lutar åt det hållet.

Från Ben Bernankes blogg.

http://www.brookings.edu/blogs/ben-bernanke/posts/2015/04/07-monetary-policy-risks-to-financial-stability

Lars (who was also my colleague for a time at Princeton) served as a deputy governor of the Swedish central bank, the Sveriges Riksbank. In that role, Lars dissented against the Riksbank’s decisions to raise its policy rate in 2010 and 2011, from 25 basis points ultimately to 2 percent, even though inflation was forecast to remain below the Riksbank’s target and unemployment was forecast to remain well above the bank’s estimate of its long-run sustainable rate. Supporters justified the interest-rate increases as a response to financial stability concerns, particularly increased household borrowing and rising house prices. Lars argued at the time that the likely benefits of such actions were far less than the costs. (More recently, using estimates of the effects of monetary policy on the economy published by the Riksbank itself, he showed that the expected benefits of the increases were less than 1 percent of the expected costs). But Lars found little support for his position at the Riksbank and ultimately resigned. In the event, however, the rate increases were followed by declines in inflation and growth in Sweden, as well as continued high unemployment, which forced the Riksbank to bring rates back down. Recently, deflationary pressures have led the Swedish central bank to cut its policy rate to minus 0.25 percent and to begin purchasing small amounts of securities (quantitative easing). Ironically, the policies of the Swedish central bank did not even achieve the goal of reducing real household debt burdens.